jennswords

Som nybliven student och arbetslös har jag bestämt mig för att resa, vart? ja vet inte riktigt... Nu när jag har det alla människor söker, fritid! ska jag passa på att hälsa på mina utspridda vänner, vissa bor i ö-vik andra i södertälje och min nära vän solen bor i grekland. Så just nu söker jag för fullt efter de billigaste resorna. Det är i det här skedet man upptäcker vad mycket man kan göra av sitt liv, jag kan åka vart jag vill, bli vad jag vill, vara med vem jag vill... Känns härligt att inte ha några gränser, bara min osäkerhet hindrar mig från att leva ut mitt liv till fullo. Men vad än spindelnätet i min plånbok betyder ska jag resa, trots att det vore mest klokt att spara de värdefulla papperen man känat ihop genom att arbetet inom älderdomsomsorgen. Så känner jag att jag vill leva ut, jag tror verkligen på att man bara lever än gång och då anser jag att amn ska göra vad man vill, när man vill... Alltså vara impulsiv. Allt blir så mkt roligare då!

Här har vi dom, kvinnans absoluta tröstredskap efter dildon, d.v.s Kuben. Efter att ha löst 3x3 kuben med ett rekord på 2 1/2 minut (jag vet inget direkt häpnadsväckande) beslöt jag mig för större ting och där kom min 4x4 kub vilket jag fortfarande sitter och kråglar med, de första tre lagren gick som smort men det sista... aj aj aj ja det var bara till att börja om. Eftersom jag fuskade mig fram till lösningen på 3x3 kuben, tack vare det ärofullda internet, beslöt jag mig för att lösa den andra fullständigt på egen hand, vilket jag fortfarande försöker med (när ska mitt tålamod ta slut?).
5x5 kuben, min ögonsten, har jag inte vågat mig på än...

Att man som kvinna tröstar sig när det blir svårt är ingen nyhet, om det inte är de hetaste skorna är det den goaste chokladen som man frossar i. Jag har för tillfället köpt två choklad askar, en handfull tidningar, en rubiks kub (Nog kan det vara så att denna underliga kub inte är det man vanligtvist tröstar sig med, men jag å andra sidan är inte någon person man möter i varje gränd). Det är i sådana här stunder, som jag själv nu sitter i, som man behöver sina vänner, men nu är det så att de befinner sig ett antal mil ifrån mig, mina arbetstider och busstiderna från denna isolerade by strider mot varandra. Tur att sommarn snart är över och jag kan övergå till att bli en helt vanlig arbetslös hemmaboende individ. Så för att hålla min berömda kvinno egenskap i styr, ja den omtalade tankspriddheten, får jag sysselsätta mig med allt som man nu kan tänkas göra. Så nu när jag upptäckt internet, bestämde jag mig för att skapa en blogg. Att sitta ned och skriva ned det man gått igenom är som terapi, och fungerar hur lite ni andra än tror på det.