Vi alla vet att halloween har återigen lyckats skrämt ryggraden av oss, Historiegränd hade värsta skräckpartyt och många underkläder var tvugna att bytas efter denna kväll! Jag själv bytte byxer 4 ggr under denna afton!! men nog om utropstecken!!! hur gick det egentligen till med skapandet inför detta skräckens Hus som i Lines vardagsrum, en liten del av det hela är:
När Line och Jag hittade ÖB
Det var en måndag, solen sken och jag och Line hade tömt väskorna inför den kommande shoppingen. Halloween skulle förberedas! Blod svett och tårar finns tydligen på burk, så det skulle införskaffas. Vi började resan med ett rusta besök, tydligen fanns det fina erbjudanden där och så hittar man alltid ngt att tömma plånboken med. Så buss det blev, vi åkte bak och snett och kom fram efter att ha fnittrat åt åtskilliga frisyrer på övriga passagerare. Det handlades dittat och dattan, bl.a. en vanilj parfym till mig själv för att det påminde mig om Las Vegas gator på kvällkvisten…
Fort vi senare bar av (för att fortfarande kunna åka på samma biljett) till ÖB, det skulle innebära ett stopp på vasaplan och sedan skulle det frågas efter vägbeskrivning, för att vi kvinnor gör sånt eftersom vi för det mesta redan är sena efter 22 lager foundation och x andel ögonskugga. Då går det som fortare att svälja stoltheten och erkänna att man är totalt vilse!
Vi fick veta att Bussen vi skulle ta inte skulle gå fören 40 min, 40min! herre det är skuttsingen lång tid. Så vi bestämde oss för att gå runt på stan och vad fann jag inte, en utförsäljning av hm`s sortiment!! Blod svett och tårar fanns nu mer än bara på burk! Det handlades upp en ångest för morgondagen!
Nu var klockan snart slagen eftersom tiden är relativ så innebär 40 min shopping = 2 sekunder och 40 min sittandes vid enhållplats = ett ÅR.
På bussen vi klev mot ÖB, klev av vid rådfrågad hållplats och upptäckte att vi återigen var lost, men där bakom krönet såg vi ljuset, en slags skimrande lycka som log välkomnade. Det var Ullas Konditori, som på små moln svävade vi fram och mha Lines magiska rabattkupongbok fick 2 för 1! Så där stod vi dreglandes ovanför bakelserna, vem att välja! Jag var snabb, ”kaffekakan ska jag ha!” eftersom kaffe för mig är heligt vore det att trotsa min tro att inte välja en sådan kaka. Line däremot frågade om fyllning på vardera kaka, övervägde noggrant. Kassörskan började skaka av belastningen från brickan hon höll för att ge Line en närmre titt, tills Line till slut utbrister ”Den vill jag ha!” hon pekar glatt på en bakelse som står längst in på hyllan oåtkomlig och som undangömd. Line betalar och jag springer till kaffet som står serverat på en bänk lite längre bort. Jag smyger in lite vodka i Lines te och hon och jag får tillslut en riktigt trevlig stund tillsammans. Inget snack om matrester i slasken och knivar som används på fel sätt. Mätt och belåtna med något stor sockerkick ger vi oss av och letar ÖB, Line hade frågat kassörskan tidigare vart det låg ”Ni kör en bra bit dit tills ni kommer till VB då tar ni vänster” Line nickade och höll tyst om att vi går, en bra bit med bil? är väl en fördjävligt bra bit med ben!? Men vi gick med sockerkick en fördjävla bra bit och hittade Mammas pizzeria, oavsett vad, skulle nu resan vara värt besväret, vi hade hittat den omtalade resturangen, den som alla talade om men aldrig fann! Men så helt hux flux utbrister Line. ”ÖB!!”. Vi hade hittat dit, världen ville oss gott denna eftermiddag! Med ryggsäck och väskor fulla med inköpta artiklar. (trodde ni verkligen att de fortfarande fanns plats, efter ett stopp på vasaplan?) vi går in till butiken och till vår besvikelse så har ÖB inte fyllt lagret med halloween prylar, vi hade alltså varit alldeles för tidiga med vår shopping idé. Nehe säger vi och rycker på axlarna, tro inte det stoppar två tjejer från att shoppa loss! Vi handlar två kassar och beger oss hemåt. Vart nu det låg!
Sockerkicken börja avta och kvällens kyla trängde sig djupare och djupare in, och fick vänta ett år vid hållplatsen på nästa buss. Kallt började det bli och lines promille började sjunka. Vi tittade båda på den inköpta chipspåsen och frågade oss själva, visst gäller det överlevnad? Men som från ingenstans dyker Ålidhemexpressen upp och vi sitter på bussen, line känner doften av Urin och vi blir fundersamma över vad som hänt på sätet nr 13…
Efter ett buss byte var vi hemma och kunde sjunka ned i vår Lines soffa där vi tillslut tittade på varandra och återgick till att möta varandra som bekanta.
