ett steg fram...

0kommentarer

Att man som kvinna tröstar sig när det blir svårt är ingen nyhet, om det inte är de hetaste skorna är det den goaste chokladen som man frossar i. Jag har för tillfället köpt två choklad askar, en handfull tidningar, en rubiks kub (Nog kan det vara så att denna underliga kub inte är det man vanligtvist tröstar sig med, men jag å andra sidan är inte någon person man möter i varje gränd). Det är i sådana här stunder, som jag själv nu sitter i, som man behöver sina vänner, men nu är det så att de befinner sig ett antal mil ifrån mig, mina arbetstider och busstiderna från denna isolerade by strider mot varandra. Tur att sommarn snart är över och jag kan övergå till att bli en helt vanlig arbetslös hemmaboende individ. Så för att hålla min berömda kvinno egenskap i styr, ja den omtalade tankspriddheten, får jag sysselsätta mig med allt som man nu kan tänkas göra. Så nu när jag upptäckt internet, bestämde jag mig för att skapa en blogg. Att sitta ned och skriva ned det man gått igenom är som terapi, och fungerar hur lite ni andra än tror på det.

Kommentera

Publiceras ej