jennswords

Jag har börjat... börjat med livet. Det är lätt att fastna i bekvämligheten och stanna kvar i området man så kärleksfullt kallar sitt hem. Men efter en farofullt och dramatiserat tid, så sitter jag här nu, ett steg närmare början. början åp skapandet av ett eget liv som man är enskild skapare till.
I vallentuna, hos några varmhjärtade släktingar, har jag ställt mina fötter. här börjar det med en enkel studie, en simpel kurs. Denna kurs ska förhoppningsvis hjälpa min att hitta vägen till min framtid.
Men det är inte utan hjärtesorg jag sitter där jag sitter, jag har lämnat en hel familj efter mig.
hur ska det gå att vara en vilsen ensam norrlänning i stockholm, kommer man hitta det man söker?

Just nu sitter jag och räknar matte som ingen annan, sitter uppe på mitt temporära rum och skriver, räknar, löser, räknar om, gör rätt gör fel. Man får helt enkelt se om jag kommer komma igång ordentligt i tid, jag har ju framförallt tre års matematik att ta igen på bara några dagar. har förvisso hållt på ett tag nu. Men det är mkt man har glömt efter ett år utan konjugatregeln och cosinusatsen. Men hur som helst så kokmmer kursen ge mig svar jag behöver. Är det matematik jag ska spendera min akvarvarande år på, är det matematiken som kommer försörja mig? isådanafall är mina frågetecken strukna och jag kan börja fukusera mig på något program. men om inte, så knuffas jag tillbaka till början. Kasnek jag flyttar tillbaka till strömsund, börjar på itella igen, träffar fridorna, anna, line, evelina och vi kan ha lika kul som förut. Det skulle inte göra  mig något större om min stora plan blir något mindre.